Vi vill vara fria, moderna människor – men vi dejtar som åldersfascister

Ja, så är det faktiskt. Trots att vi ofta slänger oss med klyschor som ”åldern spelar ingen roll, det är personligheten som räknas” så är det ett faktum att de allra flesta enbart dejtar inom sitt eget ”åldersspann” (plus eller minus ett par år).

Med andra ord: kvinnor i trettioårsåldern vill helst dejta män i trettioårsåldern, och vice versa. Den gamla konventionen om att det är ”okej med män som dejtar yngre kvinnor”, men märkligt när kvinnor träffar yngre män, lever också kvar.

alderskillnad

Möjligen beror detta på att vi fortfarande är inne i ett slags attitydförändrande fas. Och att de yngre generationerna som växer upp har en större öppenhet inför ålderskillnader i förhållande. Men det återstår att se.

Sannolikt är ålderskriteriet så djupt intpräntade i oss, av vi inte ens reflekterar över det. Hela våra liv är ju uppbyggda runt olika slags ”åldersfaser”- skola, universitet, jobb, barn, pension; alla följer ett slags arketypiskt mönster som har med åldern att göra.

Om man ställer frågan: ”vilka egenskaper hos en partner är viktiga för dig?” så är det ingen som svarar ”att vi är i ungefär samma ålder”. De flesta börjar genast prata om personliga egenskaper och attribut. Men samtidigt finns åldern där som ett ramverk och självklarhet.

Låt säg att en kvinna i 50-års åldern vill ha en man från Stockholm som är snäll, social, musikalisk och har god ekonomi. Att då matcha henna med en 20-åring som uppfyller alla dessa krav är för de allra flesta otänkbart.

Vad vi tycker? Givetvis att vi ska titta mindre på åldern. Fundera åtminstone över hur du själv väljer intressanta partners – och varför de alltid är i samma ålder?

Hur vet man att man träffat den rätta?

Fick ett mejl igår. Med en kortfattat fråga. Den löd: ”hej där, jag undrar hur man kan veta att man verkligen har träffat den rätta?”

Svaret på den frågan är att om man har träffat den rätte så finns blir alla frågor ovidkommande. Hela grejen med den stora kärleken är att den utplånar alla frågor, allt tvivel, och bara KÄNNS rätt.

Så alltså: fortsätt dejta. När du träffat den rätta så kommer den där bultande muskeln i ditt bröst att tala om det för dig.

Ska man nischa sig eller bredda sig – eller vadå?

Det senaste åren har antalat dejtingsajter på nätet poppat upp ur jorden som högfertila svampar – det finns sidor för ”högutbildade”, för ”norrlänningar”, för ”femtionplusare”, för ”dig som gillar aktiviteter och events”, och jag skulle inte bli förvånad om det snart dyker upp dejtingsajter med ännu snävare medlemskriterier, såsom ”singlar i 30-års åldern i Göteborg” eller liknande.

Men leker verkligen lika barn alltid bäst?

handihandNja, skulle jag i sann svensk diplomatisk anda svara. Å ena sidan finns det gott om argument som pekar på att det är lättare att träffa en partner i ungefär samma ålder, med ungefär samma geografiska och demografiska bakgrund. Å andra sidan finns det också gott om undantag från den regeln.

Risken med att ”nischa sig” och enbart leta efter en partner som passar alla ens medvetna kriterier är att man stänger dörren för egenskaper som man ännu inte vet att man tycker om; det vill säga att man stänger dörren för det överraskande, det som på många sätt gör livet värt att leva.

Själv är jag ett levande exempel på en tjej som trodde att jag tyckte om en viss typ av killar, men som träffade min stora kärlek och genast reviderade alla uppfattningar jag haft om den ”perfekta partner”.

Det var ju HAN jag verkligen ville ha, men bara han. Och plötsligt blev alla ”mallar och kriterier” bara tomma ord och menlösa riktlinjer.

Jag menar, visst kan det verka som en god idé att träffa någon som delar ditt stora intresse för golf eller resor. Men det säger egentligen ingenting om hur ni ”klickar” – oavsett hur många gemensamma nämnare ni verkar ha på ytan, så är det enda som betyder något att ni klickar på ett känslomässigt plan.

Och sånt går inte att sätta ord på. Det är därför det heter känslor. För att man känner. Utan att riktigt begripa exakt varför.

Min råd är därför att prova både och. Sök efter partners med gemensamma nämnare och enligt dina ”kriterier”, men se för guds skull också alltid till att hålla dörren öppen för det oväntade.